Vikt! Detta eviga ämne som tar upp så mycket tid och tankar hos oss alla. Fixeringen och jagandet efter den perfekta kroppen. Är det rimligt?
Det finns ingen perfekt kropp. Ingen kropp är den andra lik. Vad som är perfekt i mina ögon är det inte i dina eller din vän, din granne, mamma, pappa osv.
Jag har varit överviktig större delen av mitt liv. Jag har hatat mig själv större delen av mitt liv. För att jag dagligen fått höra att jag inte duger. Inte av min familj eller mina vänner utan av främlingar. "Du hade varit så söt om du bara gick ner lite" eller "Du har ett vackert ansikte" med betoning på ansikte.
Jag är så ofantligt trött på fixeringen vid vikt, på utseende. Kroppen är bara ett skal, själen finns på insidan och om fler skulle vårda själen lika mycket som utsidan skulle världen vara en betydligt bättre plats.
En av mina närmsta vänner har exakt motsatt problem. Hon har hela livet blivit anklagad för att vara för smal. Läkare och lärare har sedan hon var liten kommit med insinuationer om att hon har anorexia. "Du måste äta mer" är en kommentar hon fått leva med. Som om hon inte äter. Eller att hon inte äter tillräckligt. När hon växte upp skylde hon sin kropp lika mycket som jag gjorde det. Hon avskyr att visa sina ben, jag med. Hennes för att hon tycker att de är för smala och jag för att jag tycker mina är för stora.
Senast för några månader sedan var det en barnmorska som ifrågasatte hennes vikt. "Ska verkligen dina byxor hänga så?" Hon hade vid tillfället ett par "baggy-pants" i jeans på sig. Öh ja dom ska hänga så. Modellen på dessa är sådana.
Hennes självförtroende har hela livet varit lika dåligt som mitt.
Låter detta rimligt. Vad vill ni ha? Ni som klagar på andra och ger sneda blickar? Ni som utan problem känner att ni har rätt att slänga ur er dräpande kommentarer om någons utseende? Vad väntar ni er för reaktion?
Vad sägs om att lev och låt leva? Vad sägs om att vi bestämmer att alla har rätt till att ta egna beslut om sitt liv och sin kropp?
Jag vill inte ha fler samtal med mina vänner där de känner sig otillräckliga, fula, tjocka eller för smala. Jag vill aldrig igen höra någon jag älskar säga sådana nedlåtande saker om sig själva. Trycka ner sig själva och känna att de inte duger. Om jag bara får önska en sak skulle det vara att alla jag älskar och alla i övrigt ska få känna sig nöjda med sig själva. Invändigt och utvändigt.
Att hetsbanta för att gå ner eller hetsäta för att gå upp, sådana beslut ska inte tas med dåligt självförtroende i bagaget.
Älska dig själv först och bestäm dig sedan för hur du vill göra.
Tro det eller ej men jag har varit smal. När jag var arton gick jag ner mycket, jag fick den där kroppen som många vill ha. Jag kände mig inte alls bekväm. Glad över att jag kunde köpa vilka kläder jag ville så var det tyvärr en hel del negativt med viktnedgången med. Från att ha varit en tjej som nästintill aldrig fick uppmärksamhet fick jag det nu hela tiden. På fel sätt.
Jag blev helt plötsligt "liggbar". Jag hatade mig själv igen.
Mitt dåliga självförtroende fanns kvar, det hade inte försvunnit med vikten. Det fanns kvar och stärktes. För vad omvärlden sa till mig då var att jag var snygg och därför gav de folk rätt att komma med sexuella kommentarer, fulla killar som hängde över en på krogen och "råkade" tafsa lite. Ingen var intresserad av vad jag hade att säga. Ingen var intresserad av mig som person.
Jag har aldrig känt mig mer osynlig.
Jag tänker inte ens kommentera hälsoaspekter för det är inte det jag vill få fram. Jag vet allt det, jag vet allt om vikt, fett och vad som är bäst för kroppen.
Jag vill bara att oavsett hur man ser ut, att alla ska känna att de duger.
Att de som slänger ur sig kommentarer ska tänka om. För kan du inte hålla tyst har du större problem än tjockisen du ser ned på.
Har du inget snällt att säga, säg ingenting alls!
Vi vill väl ha en värld av välmående människor? Av lyckliga människor som älskar sig själva oavsett storlek. Män som kvinnor.
Min kropp = Mitt beslut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar