Boktips: Tårpilens år av Lupina Ojala.

Den andra boken jag nu har läst i min svenska boksommar är Tårpilens år av Lupina Ojala. 
Det börjar ta sig, om jag nu bara kunde sluta lägga till böcker i listan kanske jag kommer att kunna ta mig igenom den. Men icke! Jag får helt enkelt förlänga sommaren och in på hösten med svensk fantasy. Det finns ju så mycket bra!! Är inte alls ledsen över att jag beslutat mig för att enbart läsa fantasy av svenska författare. Men nu till Tårpilens år. 

Baksidetext: 

Som barn separeras Disa från sin mor och växer upp hos fosterföräldrar i en enslig bergsby. En dag blir hon anklagad för att bruka den förbjudna kraft den gamla tidens tempelväkterskor behärskade. Hon tvingas ge sig av därifrån och flyr söderut. På vägen träffar hon Lue, en ung weloi, som hon slår följe med. På grund av sitt ursprung är även han utstött från de jordfasta människornas värld och lever precis som alla av sitt folk som vägfarare. 


När Disa sedan släpper lös krafter hon inte förstår är det inte bara hon själv som blir skrämd. Rikets Härskare förnimmer hennes gåva och sänder ut sin närmaste man för att söka efter henne. I Härskarens rike är det enbart han själv och hans underlydande besvärjare som tillåts bruka magi.

Det här är ingen bok man kan skynda sig igenom, även om man ivrigt vill veta hur det ska gå så är risken att man missar mycket om man inte lägger märke till varje detalj. Och detaljer och beskrivningar finns det gott om. Allt så är noga uttänkt och beskrivet, ända in i minsta detalj att jag kan inte annat än beundra författaren! 
Språket är fantastiskt fint! Författaren berättar en saga. Det var den känslan jag fick, samma känsla jag hade när jag var liten och läste Mio min Mio och Ronja Rövardotter. En barnslig förtjusning som lämnar en varm mysig glöd i magen. 

Här finns alla element med, en ond härskare, magiker och en profetia som ska gå i uppfyllelse. Och mitt i smeten sitter lilla Disa. Man kan ju säga att hon inte direkt är förbered för sin livsuppgift, att störta den onda härskaren och låta de gamla gudarna komma tillbaka till landet igen. Men jag gillar henne väldigt mycket. På ett sätt vill man skydda henne för hon är så omedveten om livet utanför sin egen by. På ett annat sätt känner man att hon är precis rätt person för jobbet ;-) Hon träffar Lue och de båda spelar en viktig roll. Disa får veta att världen hon växt upp i inte är som alla säger. Och de båda tillsammans ger sig ut på en lång vandring. 
Karaktärerna är så skickligt skildrade att de blir levande. Till och med Lilja ;-) 

Jag rekommenderar Tårpilens år till alla! Läs den! 

Boken finns att köpa på tex adlibris och bokus.