Först baksidetexten till första boken:
Fyra pojkar på en prestigefylld internatskola har bildat ett hemligt sällskap i syfte att finna en historisk, mytomspunnen kungagrav. En flicka med övernaturliga förmågor har nyligen mött en av pojkarna - fast som död. Snart kommer deras vägar att korsas igen, med förödande konsekvenser.
Enligt en uråldrig legend ligger en walesisk kung begravd någonstans i Amerika. Gansey, elev på en privatskola för pojkar, har blivit besatt av att finna kungagraven. Enligt myten ska man leta längs särskilda energilinjer, s.k. "leylinjer" som sägs sammanlänka besjälade platser, och att "den sovande kungen" kan uppfylla ens önskningar.
Blue är sexton år och dotter till en spåkvinna. Hennes egna synska förmågor är begränsade, men för inte så länge sedan förutsåg hon en ung mans färd mot dödsriket. Dessutom bär hon på vetskapen om ett annat förebud: om hon någonsin kysser sin sanna kärlek så kommer han att dö. Så möts Blue och Gansey, och hon förstår vem han är.
Ungdomarna slår följe i en tyst övertygelse om att de på något sätt behöver hjälpa varandra i jakten på kungagraven. Kärlek spirar, men en fiende närmar sig också.
Jag har läst första boken i Maggie Stiefvaters andra serie, jag tror att första hette Frost.
Jag tyckte inte alls om den minns jag och var därför lite osäker på om jag skulle tycka om denna. Men jag blev intresserad just för att den handlar om Leylinjer, något jag själv har läst om en hel del.
Så jag blev positivt överraskad av första boken Kretsen. Det kändes som att författaren verkligen ansträngt sig att skriva på ett annorlunda sätt än innan. Jag hade aldrig kunnat tro att det var hon om jag inte vetat om det. Tempot var bra, spänningen på topp och det tog mig inte lång stund att läsa igenom den. Karaktärerna är fint porträtterade och ingen är den andra lik. Jag gillar speciellt relationerna mellan killarna och Blue.
Vänskapen som inte alltid är lätt men som ändå består. Gillade den skarpt.
Men så började läsa andra boken och jag ska inte avslöja för mycket om innehållet men i Drömtjuvarna förvandlades allting helt plötsligt till något annat. Handlingen tog en ny vändning och det gjorde vissa av karaktärerna med, tråkigt nog. Jag har svårt för att förstå mig på Adam. Han är nog den jag tycker minst om mest på grund av hans inre dialog.
Stundtals hade jag även svårt för Blue, hon ska vara tuff och lite lättretlig med attityd. Men det där är en fin balansgång och författaren lyckas inte alltid och hon blir bara jobbig. Sen är det beskrivningen av henne jag inte riktigt begriper charmen med. Hon beskrivs som en kort tjej, har klippt sitt korta hår själv så det står åt alla håll med ojämna toppar. Hon tillverkar egna kläder av säckar, kapsyler och allt möjligt hon kan hitta tydligen. I mitt huvud blir det en galen liten brud som klär sig i det hon hittar i soptunnan typ. Man kan vara originell utan att klä sig i sopor. Just sayin! Ja jag fattar, hon är annorlunda! Men ta inte i så du spricker med tanke på att hon redan har attityden och lättretligheten samt en del åsikter om killarnas bakgrund som gör att hon står ut enbart på grund av det så behöver hon inte se ut som mentalpatient i håret för det. Jag kanske är lite för hård, vem vet. Men jag gillade henne ändå, trots kapsyler och galet hår.
Andra delen var segare att ta sig igenom, mest för att det inte händer så mycket. Har författaren snöat in sig för mycket på detaljer, miljö och karaktärer för att glömma bort handlingen? Möjligt!
Men jag läste tredje delen i hopp om att något nu skulle hända! Jag fick ju för mig att det var en trilogi men tji fick jag. För det kommer en fortsättning utan tvekan. Trean slutade på ett sådant sätt nämligen. Men när jag söker på fjärde boken i kretsen får jag inte upp annat än fjärde kretsen i skärselden så jag har ingen aning om när den kommer ut. :-/
Handlingen går ner ytterligare i tredje boken, de gör inte så mycket, hänger mest och pratar, och pratar och pratar och gör några utforskningar i grottor de sedan springer ifrån. Dessutom har alla karaktärer otroligt långa inre dialoger som får mig att gäspa.
Nej, tredje delen kändes inte alls bra, den känns hoprafsad av ledtrådar från tidigare böcker som får sin tvivelaktiga förklaring.
Men ja, det tar ju inte slut här vilket det kanske borde. Deras uppgift är inte avklarad, de har inte hittat kungen och är inte ens nära känns det som. Om och när fjärde boken kommer ut kommer jag nog inte att läsa den. Men omslagen är allt fina!
Jag har även börjat läsa Skymningsporten av Jeanette Winterson.
Jag har varit så taggad på denna boken. Den har beskrivits som:
"En mörk magisk historia" och
"En mäktig roman om 1600 - talets tro på det övernaturliga"Det har skrivits om den i alla tidningar och alla prisar den till skyarna!
Jag har som sagt varit jättetaggad!! Så när jag efter att ha stått i kö på biblioteket för att läsa den i flera månader så var det äntligen min tur och jag rusade dit! Letade bland reservationerna efter boken men hittade den inte. Till slut fick jag be om hjälp och bibliotekarien hittade den så klart.
Jag hade inte sett den för att den var så liten! Pytteliten!
Litet format och max 200 sidor. Som normalstor bok hade den knappt blivit hundra sidor.
Jag hade förväntat mig en bok på iafl 400 sidor av den här "mäktiga" romanen.
Åh så besviken jag blev men jag tog med den hem iafl. Jag hade ju väntat så länge så jag får ge den en chans åtminstone........
.......................vi kan väl säga så här.........100 sidor in och jag stängde den för att aldrig öppna den igen.................................BESVIKEN! Jag känner mig lurad!
Till och med omslaget lovar mer än vad det håller.... :-(
Nåja livet går vidare! Även om det känns som att man upptäckt att killen man varit kär i flera månader visat sig vara ett äckel och man får omvärdera hela sitt känsloregister och sitt inre så finns det fler böcker i sjön! Och livet är för kort att slösa på dåliga böcker ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar