Men sen fick jag ett meddelande från biblioteket att Farlig förmåga fanns att hämta som jag reserverat så den slank emellan kan man säga. Den är ju inte så tjock med sina 330 sidor så det gick fort att läsa. :-) Det är första boken av tre.
På baksidan står det:
"Jag känner det inom mig. Den finns där i vartenda andetag, i vartenda ilsket hjärtslag,
dess silkestunna trådar pulserar och spänns i mitt bröst. Den retas, lirkar, bönar om att få släppas fri."
Cate och hennes systrar måste till varje pris dölja att de är häxor. Sedan deras mor dog är det Cates ansvar att beskydda systrarna och vaka över hemligheten. Men så hittar hon sin mammas dagbok, och plötsligt är mot systrarna större än hon anat - från Brödraskapet, från Systerskapet och kanske till och med från varandra....
Jag känner när jag läser att jag inte kan placera var eller när detta utspelar sig.
Att det är vår verklighet känns tydligt och att det är 1800-tal i England. Men annat runtomkring känns mer förvirrande. Det är inte det 1800-tal som historien berättar om utan en helt annan. En där Häxor har existerat, det har varit accepterat att kvinnor går i byxor, studerar och även har förhållanden med andra kvinnor.
Med andra ord, så långt bort från 1800-talet man kan komma egentligen. Men häxorna störtas och männen gör allt i sin makt att förtrycka kvinnorna tillbaka till sina roller i hemmet.
De ska vara goda kvinnor, döttrar och fruar utan en egen hjärna.
Jag vet inte vad jag tycker om att man ändrar i historien i vår egen verklighet.
Det är fantasy och visst får man ta sig friheter och jag säger inte att författaren gjort fel men jag hade nog hellre sett att detta utspelade sig i en annan verklighet. Eller att historien håller sig mer till hur det faktiskt var på 1800-talet.
Egentligen händer det inte mycket i boken men jag fortsätter att läsa, jag vill ändå veta vad som händer. Får hon mannen hon älskar? Blir de upptäckta? Vad händer då?
Relationen mellan systrarna är fint skildrad och beskrivningarna är väl gjorda (även om det kan bli lite mycket av den varan) men jag ser miljöerna framför mig i takt med att författaren beskriver dem.
Stundtals är den väldigt förutsägbar, jag har kunnat gissa mig till vad som ska hända härnäst.
Cate är rätt mesig och jag känner att i varje bok som jag läser så är huvudkaraktären gnällig, mesig och beter sig som en trotsig treåring. "Jag vill inte" och så stamp med foten i backen.
Det får mig att uppskatta böcker som Mellody- Looh mer, skriven av Gabriella Kjeilen. Där huvudkaraktären inte är en mesig velig spillra. Istället är hon tuff och accepterar den hon är, tar på sig sina big girl pants och gillar läget.
Om mina karaktärer är för gnälliga i mina böcker så ber jag om ursäkt och lovar att bättra mig. ;-)
Men trots det så är boken bra, den lämnar inget bestående intryck om jag ska vara ärlig men det är en behaglig läsning, underhållning och jag ska så klart läsa de resterande delarna med.
:-)
Boken finns att köpa Adlibris och Bokus men vill ändå slå ett slag för biblioteken! Låna hem den istället ;-)
p.s Tips om böcker med tuffa huvudkaraktärer mottages gärna, lämna en kommentar. d.s
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar