torsdag 10 oktober 2013

Torsdagstankar om skrivande!

Alla som känner mig vet att jag stundtals kan få oerhört dåligt självförtroende. Och det känns och kanske till viss del syns speciellt nu när man är på väg att totalt utelämna sig själv. Det är inte många som genom åren vetat om att jag har skrivit eller hur mycket, och det tog ganska lång tid innan någon ens fick läsa mina texter. Varför vet jag inte men kanske för att jag mestadels alltid har skrivit för mig själv och det gör jag ju såklart fortfarande. Men när andra får läsa det så blir det ju oundvikligen för dem också. De som har läst böckerna engagerar sig i karaktärerna och vill veta hur det går för dem, de vill läsa om dem och det gör ju mig såklart jätteglad. Har fått samtal som bestått av att läsarna vill veta mer, de är fulla av frågor och vill veta hur det kommer att gå. Alla har sin favoritkaraktär och speciella oro för just den, återigen så blir jag jätteglad och tycker att det är så roligt att de förälskat sig i karaktärerna lika mycket som jag har gjort. Annars hade jag inte fortsatt skriva om dem. Favoriten bland de som läst boken verkar i nuläget vara demonen Marbas och det är lite roligt när jag tänker på vad mina planer för den karaktären var från första början. Och hur de har förändrats, han var även den karaktär som jag var orolig för att läsare inte skulle kunna ta till sig då han inte direkt är, vad ska man säga, en varm och gosig karaktär. Men oj så fel jag hade. :)

Ja det är spännande och den stöttning jag har fått av läsare, vänner och familj är utan dess like. Att så många tror på mig och är med mig hela vägen kan inte göra en annat än oerhört tacksam och ödmjuk.
Mina bästa vänner som fått stå ut med timslånga samtal där jag bara öser ur mig alla funderingar och idéer om böckerna och karaktärerna på löpande band utan att de knappt får en syl i vädret. Tack för att ni står ut med mig! hahaha! Fler samtal kommer att komma under skrivandet av fjärde boken. ;)

Ännu lustigare är det när jag tänker på att min underbara Farmor som tyvärr gick bort några år sedan, alltid har sagt till mig när jag i min struliga tonårsperiod inte visste vad jag skulle göra med livet sa:
- Du borde bli författare Caroline.
Och jag svarade varje gång att neeej det går inte, jag kan väl inte skriva heller. Jag läser böcker men jag skriver dem inte.
Så lilla farmor du hade rätt! Du visste långt innan jag ens visste det själv. Oavsett om jag räknas som en riktig författare, hobbyförfattare eller bara någon som skriver så älskar jag det. :) Och även om denna första boken inte skulle sälja eller att jag inte lyckas få så många läsare så kommer jag ju aldrig att sluta skriva. Vad säger ni alla därute? När räknas man som en författare? När räknas en målare som konstnär?

Själv har jag ingen aning, men det är intressant att fundera över....

Ha en underbar torsdag alla!

2 kommentarer:

  1. Ska bli roligt att följa dig och se hur det går! Och köpa din bok förstås :) Känner igen så mycket av vad du skriver. Hur fantastiskt det är att skapa sin egen värld...

    SvaraRadera
  2. Ja det är en speciell känsla att skriva fantasy :) Ska bli roligt att följa dig också och läsa din bok. Tror att jag kommer att tycka om den om vad jag har läst om den på din blogg så verkar det vara min typ av bok. :)

    SvaraRadera