Min hjärna är alltid i gång och tankarna snurrar konstant hela dagen och ända tills jag somnar. Ibland förföljer tankarna mig till drömmens värld och jag kan ha de mest bisarra drömmar beroende på vad jag har funderat på under dagen.
Min sambo brukar säga "sluta oroa dig" eller "tänk inte så mycket"
Något som har varit bra då mina tankar lätt kan dra iväg om jag inte hade haft hans stabila trygghet som en stoppkloss.
Och när jag skriver har den där förmågan verkligen varit en fördel, att dra iväg med fantasin och tankarna utan att det finns något stopp.
Jag inser att jag är lyckligt lottad som sällan har svårt för att skriva, sen om det blir bra är ju en annan fråga ;-) Sen är ju inte alla idéer bra och fantasin kan behöva redigeras efteråt så det inte spårar ur totalt. haha! Men jag har inte det problemet med att stirra på skärmen, det händer väldigt sällan.
Att sitta och vänta på att orden ska komma ut. Nu säger jag inte att det flyter på hela tiden, men oftast när jag inte kan skriva så beror det på något annat. Att mina tankar är upptagna av andra frågor.
Vad jag försöker säga är att jag på senare tid lärt mig att vara tacksam för det. Att använda mig av det så länge det är möjligt och inte ta det för givet.
Tankarna blir ju speciellt levande under mina promenader. När man är omsluten av skogen och inga ljud utifrån når in blir ens fantasier och karaktärerna mer levande. Mer påträngande kanske vissa författare skulle säga, de som vet hur det är med karaktärer som inkräktar på ens tankar och kräver uppmärksamhet.
Jag har inte skrivit mycket på serien Själarnas öden, mestadels för att jag redan har del tre och del fyra klara. Och jag vill ändra en del på fyran men känner att det kan vänta. Mina karaktärer är bara nöjda över att få lite lugn och ro och tycker nog det är skönt att jag ställer till det för några andra ett tag. :-) De har sannerligen varit med om en del och kanske de behöver en stunds vila och återhämtning.
Istället har jag börjat skriva på ett nytt manus, jag är inte riktigt säker på om det ska vara en fristående del eller något helt annat ännu. Jag är lite kluven där. Oavsett vilket så ville dessa karaktärer ha sin historia berättad omedelbart. De ville inte vänta.
Och jag är så glad och innerligt tacksam över alla som stöttat mig och köpt mina böcker. För det är ju så att ju fler som köper desto fler böcker kan jag ge ut. Varje krona som kommer in går till nya manus och nya tryckningar!
Nu så är promenaden avklarad för dagen, jag har en kopp kaffe intill mig och dokumentet med det nya manuset är redan uppe. Det är en grå och regnig dag utanför, något som jag kanske tar med mig i manuset och låter vädret hemma påverka vädret där. Manuset har arbetsnamnet "Ont blod". Lite halvkass titel och jag kommer säkert ändra namnet längre fram.
Nej nu får jag avsluta och önska er en härlig onsdag!
Tur för oss, dina läsare, att du är så produktiv :-)
SvaraRadera