Varje gång jag tänker på det så gör det mig lika ledsen.... alla jag och min familj har förlorat till något så meningslöst som cancer eller andra sjukdomar man helst skulle vilja eliminera från jordens yta.
Visste cancern vad den gjorde? Visste den att den tog en av de finaste människorna på jorden? Min farmor, som tog med mig på cykelturer där vi stannade och matade hästarna i hagen med morötter. Lärde mig alla namn på blommorna som växer ute i naturen, sjunga visor och läsa sagor.
Hon som kom hem till mig när jag flyttat hemifrån och ojade sig över att mina kläder inte var strukna, disken inte diskad och jag hade gammal mat i kylen. Som kunde titta förbi med ett lakan hon sett och som hon trodde att jag behövde. Gardiner i mängder och mattor till förbannelse! Vad skulle jag inte ge för att vara översvämmad av mattor och gardiner igen? Skulle byta vad som helst mot att få höra henne klaga över min ostrukna kläder.
Farmor hade en speciell talang när det kom till matlagning, jag har hennes gamla receptböcker och ibland när jag saknar henne extra mycket så försöker jag laga något som hon brukade göra... men det blir aldrig detsamma. Då kan jag i frustration ibland ta upp telefonen, i tanken om att jag ska ringa henne och fråga men blir alltid ståendes med telefonen i handen istället........
Dessa förbannade sjukdomar..... jag saknar min farmor, min sambo saknar sin pappa och jag tror att alla känner någon som gått bort eller förlorat kampen mot något som aldrig har rätten att vinna.
Vad mer finns det att säga förutom att
de levde, de fanns till
och de är för alltid älskade och för alltid saknade <3
Karin Hurtig
<3 <3
<3 <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar