Kalla fötter...

Ju längre tiden går desto kallare blir mina fötter. :-/
Det känns som att jag har full koll samtidigt som jag inte har en aning om vad jag håller på med. Jag är förväntansfull och livrädd på samma gång. Men det kanske är bra att ha lite kalla fötter? Det kanske är ett tecken på att jag tillfullo förstår och inser hur viktigt detta är och hur noga det är att man är engagerad och passionerad i varje steg som tas.

Jag har inga höga förväntningar, jag är fullt medveten om att jag skulle kunna bli sittandes med alla böcker hemma och pengar som spolats ner i toaletten för att aldrig synas till igen. Men det är såååå värt det ändå! Jag kan inte hjälpa det, det kanske inte är det mest smartaste beslutet eller det mest säkra att ge ut min första bok själv men hur länge skulle jag inte ångra mig om jag inte ens försökte.
Så varför inte gå via de vanliga kanalerna? Varför inte vänta på att ett förlag ska tacka ja?

Jag skulle kunna göra det....men....jag tycker om att göra saker själv. Åstadkomma saker och ting på egen hand. Jag har skickat in manuset till olika förlag och fått blandad respons. En del hade inte ens läst den medan andra allvarligt funderade på att ge ut den och tyckte om den. Varför de valde i slutändan att tacka nej kan jag inte svara på men det finns många anledningar att välja bland. De förlag som tyckt om boken har jag ju fortfarande kontakt med och de är oerhört stöttande och trevliga. Kanske de vill vänta och se hur försäljningen går med första för att sedan köpa in den andra? Jag vet inte men kanske? Oavsett vilket så har jag nästan uteslutande fått positiv kritik och bra respons på första manuset och det stärker så klart min vilja att ge ut den. Jag skulle aldrig vågat mig på det utan den stöttning eller de åsikter som folk har lämnat.

Jag hade ju inte en tanke heller i början på att den faktiskt skulle ges ut. Anledningen till att jag började skriva denna var för att jag var så innerligt sugen på att läsa en riktigt bra fantasyroman men hittade ingen. Jag hade inget att läsa helt enkelt och då jag aldrig skrivit fantasy tidigare så skrev jag bara det som jag själv ville och hade inte en tanke på att någon annan skulle läsa det. Men nu sitter jag här och minns den vinterkvällen då jag började och när jag skrev ner första orden i ett manus som skulle utvecklas till att bli tre böcker. Man kan väl säga att jag förälskade mig i karaktärerna och kunde inte sluta skriva om dom (och kan fortfarande inte sluta).

Hur rädd jag än är och hur skrämmande allt detta är så är mina stunder av tvivel inte långvariga och det pirrar genast i magen och hjärtat slår lite fortare när jag tänker på att första boken faktiskt ska ges ut. Jag kommer att ha den ståendes i min bokhylla, en märklig och mäktig känsla. Även om ingen annan köper den så är det ändå värt det, man måste våga och man måste chansa.

Ha en härlig söndag allihop!
Besök gärna och "gilla" min sida på facebook Antares Bokförlag

Bilden nedanför är loggan till förlaget som designats av de alltid lika duktiga Stella Veneris Design. <3