Nej jag är inte galen, jag är författare.....

....och det är ju sant. Även om många kan tro att man förlorat förståndet när man fastnar med blicken ut i tomma intet, måste be folk upprepa frågan de ställt som om man var dement för man inte hörde den första gången. 
Jag vrider och vänder mig på nätterna som om jag har myror i byxorna. 
Kan börja skratta utan anledning och gråta med. 
Galen! 
Lyssna på en låt hundra gånger på rad. Avbryta folk och be dom vara tysta medan man skriver ner något i sin telefon. 
Låta bli att svara på sms, samtal och på facebook timmar i sträck. Nej jag har inte trillat av jorden....jag lovar.... fast bara lite..... jag är snart tillbaka

För när jag fastnar med blicken i tomma intet så har det inte med dig att göra, det betyder inte att du inte är intressant. Det betyder att jag har kommit på något genom att iaktta min omgivning, lyssna på dig när du pratar och hjärnan börjar snurra. Det är väldigt sannolikt att jag har en inre dialog med mig själv där en del av hjärnan undrar när vi kan gå hem och skriva och den andra vill stanna och umgås. 
Dessa båda slåss väldigt mycket! 

Att jag vrider och vänder på mig hela natten är för att hjärnan fortsätter att arbeta även om jag har gått och lagt mig. Den har inte riktigt grepp om natt och dag. Mina karaktärer vill berätta något eller så ligger jag fantiserar ihop olika avsnitt och handlingar till mina manus.
Detta pågår konstant...varje timme....varje minut....... 

Om jag börjar skratta utan anledning är det förmodligen för att jag kommit på något väldigt roligt. Något jag senare måste använda, samma sak med om jag börjar gråta helt apropå ingenting. Jag kanske har separationsångest för att jag inser att en karaktär måste dö.... 
Det är sorgligt...och då måste jag gråta en skvätt. 



Låtar kommer och går, beroende på var jag är i skrivandet, vem jag skriver om. Vissa låtar ge inspiration till vissa karaktärer, så ja jag tänker lyssna på denna låten hundra gånger för den sätter mig i rätt sinnesstämning. Det spelar ingen roll om du tröttnat på den...eller? 

Svarar jag inte, så skriver jag. Om jag mot förmodan svarar ändå brukar jag få höra frågan "Sover du?" haha! Nej, jag skriver. Även om jag är i drömmarnas värld så sover jag inte. ;-) 

Jag lever ett helt annat liv intill mitt eget. Ibland är det svårt att hålla de isär. Jag svävar in och ut från den ena till den andra..... 

Jag är inte galen - Jag är författare.......jag lovar.