torsdag 23 juli 2015

Jag ger mig själv väldigt goda råd men.......

.....brukar jag lyssna på mig själv? Nej. Nästan aldrig. 
Som det här med att trotsa sig själv. Skulle det finnas medaljer i självtrots skulle jag vunnit guld. Jag vet inte vad det är, varför jag känner ett behov att hela tiden gå emot mig själv. 
Ett exempel: 
"Jag borde gå en promenad" 
Tankarna tystnar och när inget annat händer kommer den lilla djävulen trotset och sticker upp huvudet. 
"Äsch, gå och ta en kaka." 

Ett annat: 
"Jag måste städa" 
Det blir tyst. Sekunden senare.
"Nä, så farligt är det inte." 

Häromveckan bestämde jag mig! Jag bestämde mig för att skriva färdigt fjärde delen i min serie. Jag hade satt en deadline. Nu skulle det hända! Halleluja!

Hur mycket har jag skrivit sedan jag tog det här beslutet? Absolut ingenting! 

Jag hör mig själv säga "Kom igen nudå, skriv! Du sa att du skulle vara färdig" samtidigt som jag gör allt annat förutom att skriva och muttrar....
"Du bestämmer inte över mig" 

Alltså, jag kan inte ens bestämma över mig själv utan att jag blir trotsig. Jag har ingen som helst karriär i militären kan vi ju konstatera! 
Varje gång jag försöker tvinga mig själv eller någon säger åt mig att göra något så får jag en sådan stark känsla och lust av att göra totala motsatsen! 
Moget Caroline! Verkligen! Applåder! 

Det här är inte normalt, jag behöver ju tydligen hjälp av något slag. 
Men jag försöker motarbeta det, jag ger mig själv väldigt goda råd men det slutar nästan alltid med att jag trotsig som en treåring gör totala motsatsen. 
Ska jag städa, så skriver jag. 
Ska jag skriva så går jag en promenad. 
Ska jag gå en promenad så städar jag. 
Ska jag bädda sängen gör jag rent i kattlådan. 
Ska jag hänga tvätt så bäddar jag sängen istället.....osv....osv.....

Alltså, allting blir ju gjort så småningom. Men inte i den ordningen jag hade tänkt från början. För gud förbjude att jag faktiskt skulle göra vad någon säger åt mig att göra för en gångs skull. Suck! 

Jag är ju född i Dec och är därför skytt. Jag har läst att om man vill att en skytt ska göra något så: "be henne att göra det, säg inte åt henne att göra det." 
Och det är så sant som det är sagt! 
Skulle min sambo säga; 
"Släng in den här i tvätten!" 
Och sedan räcka mig en t-shirt så kommer svaret 9 av 10 gånger att vara;
"Gör det själv!!"
Den tionde gången svarar jag förmodligen inte. Men säger han; 
"Kan du slänga in den här i tvätten?" 
Kommer jag alla gånger att svara;
"Klart jag kan!" 
En annan sak det står ganska tydligt om när det gäller skyttar: 
"Försök inte att bestämma över henne, om inte ens hennes mamma kan köra med henne så finns det ingen på jorden som kan göra det heller." 
Nej, inte ens jag själv tydligen......

Kanske därför jag diskuterar med mig själv så ofta när jag skriver. För jag vill ha det på ett visst sätt men en röst inom mig vill såklart.....motsatsen. 
En irriterande liten röst från en trotsig treåring som ifrågasätter allt! 
Varför? Varför? Varför? Varför? 

Nä nu ska jag ta hand om disken, men det kommer förmodligen sluta med att jag åker in till stan i tanken om att kolla på klänning till bröllopet vi ska på i aug och sluta med att jag spenderar två timmar på biblioteket istället. 
Men åt andra sidan så kanske klänningen blir köpt en av de dagar jag ska till biblioteket. ;-) 

Ett sista råd om skytten: Hon kanske förvirrar dig men det är ingenting i jämförelse med hur mycket hon förvirrar sig själv.....
(suck)








2 kommentarer:

  1. Ja haha, det är inte lätt att överlista sig själv, för man skvallrar ju så lätt... Annars kunde det ju vara en lösning. Föreslå nåt annat än det du borde göra :-)
    Härligt skrivet!

    SvaraRadera
  2. Känner igen det där alldeles för väl x) Fast för mig är det väl snarare att jag är lat. Blir oftast att jag sitter kvar på soffan även om det är något som ska göras. Och ska jag skriva fastnar jag alltid med en serie eller bläddra runt på pinterest istället x) haha

    SvaraRadera