onsdag 29 april 2015

Det här med recensioner......

Ja, nu var det så dags igen! Tjurnatten har släppts och har så klart skickats till olika recensenter. 
Varje gång....och jag menar varje gång är jag så nervös att jag mår illa!
Det enda som cirkulerar i mitt huvud är allt jag komma på som är fel med boken. Sånt som jag varit nöjd med innan blir plötsligt galet fel och magen knyter sig ännu mer.
Den är för tunn, karaktärerna är fel, det stycket skulle jag skrivit om....osv.

Är det något man vänjer sig vid tror ni? Det här med att bli bedömd av andra?

Väntan på att antingen bubbla av glädje eller må illa igen för att recensionen var dålig.
Haha! Varför utsätter vi oss för det här? :-P 


Men det är ju så här det är, man får bara vänta och se. Vara glad för de recensioner som är bra och ta lärdom av de dåliga, förutsatt att kritiken är konstruktiv. :-)

Jag har inte fått en alltigenom dålig recension ännu, på någon av mina böcker. 

(ta i trä, ta i trä, ta i trä) Kastar lite salt över axeln för säkerhets skull med. 
Så jag kan inte säga hur jag skulle reagera om det händer, gråta en skvätt? Deppa ihop?
Ingen aning, men varje gång förväntar jag mig en.... varför då? Egentligen, varför väljer jag att förbereda mig på det värsta? Kanske så att man blir glatt överraskad?

Hur gör ni andra som skriver för att hantera väntan på en recension? 

Så, ville bara skriva av mig lite recensionsångest ;-)
Snart är det dags för biblioteket igen och sedan ska jag på ett möte inför framtiden...spännande! 


Ha en fin dag! 



tisdag 28 april 2015

Boktips: De vassa tändernas skog, De dödas strand och Den mörka staden av Carrie Ryan

Nu fick jag ett sådant där fint meddelande från biblioteket om att böcker jag reserverat var klara för avhämtning. Hurra, skriker jag då och skyndar mig in till stan.
Jag har varit nyfiken Carrie Ryans böcker länge men det har inte blivit av att jag har läst dem tidigare. Men så när jag upptäckte att mitt bibliotek hade alla böcker i serien och alla delar var utkomna tänkte jag att nu så! 


Alla som känner mig vet att jag har en förkärlek för Zombies. Själv skulle jag vara en av de som dör allra först vid en Zombie-apokalyps för lets face it, mina knän och mina leder skulle få mig att röra mig i samma takt som en långsamtgående zombie med knäckta fotleder.
Om jag inte lyckas sno en häst från grannstallet då vill säga ;-) 


Men iallafall så vet jag inte riktigt vad jag hade för förväntningar på serien men jag blev glatt överraskad. Kommer skriva en kort recension om alla tre så läs bara första och skrolla inte vidare om du vill undvika spoilers. 

Första boken heter: De vassa tändernas skog och baksidetexten lyder: 
Marys värld är liten - en isolerad by mitt ute i skogen, omgärdad av stängsel. Stängslet är det enda som håller Mary och de andra byborna vid liv, för på andra sidan finns De vassa tändernas skog där de oheliga ständigt rör sig i jakt på mer människokött att infektera. Så har det varit i generationer och i byn har man satt upp enkla regler för att överleva: Man gör sin plikt och följer Systerskapets order. Allt annat är oviktigt. Mary kan ändå inte låta bli att drömma om världen utanför stängslet och det som kan finnas där, om havet som hon bara hört talas om och en gång sett på ett foto.
En dag bryter sig de oheliga igenom stängslet. På några 
minuter utplånas stora delar av byn och Mary flyr ut i skogen. Kampen för att överleva har börjat och snart måste Mary göra viktiga val - mellan dröm och plikt, mellan mannen hon älskar och mannen som älskar henne. Vad finns egentligen på andra sidan av den fruktansvärda skogen?


Även om man kanske inte får veta exakt hur det hände, hur alla förvandlades så känns det ändå verklighetstroget. Trovärdigt på ett sätt som att så här skulle det säkert bli om det hände. I första boken får man följa Mary, hon gör att jag gillar henne men samtidigt blir galen på henne. Hon är minsta sagt passionerad och vissa partier får mig att rodna för att hon inte lägger band på sig själv eller sina känslor. På både gott och ont.
Hon är envis till tusen, hon vägrar finna sig i att det är på detta sätt som deras liv ser ut, i en by långt inne i skogen och att det inte finns andra överlevande. Detta utspelar sig flera hundra år efter att apokalypsen börjar och mycket information och historia har gått förlorad.
Hon tar galna risker och även om hon brottas med känslor för två män, två olika liv att välja på finns det inget och ingen som betyder lika mycket för henne som hennes frihet. Det är detta draget hos henne jag inte tycker om. Att hon är villig att offra allt och alla för att lämna skogen bara för att se om det finns något annat. Hennes beslut är inte de bästa kan man ju säga och hon lär sig det den hårda vägen. 

Men boken är bra och jag dyker rätt in i den andra.....

Andra delen heter De dödas strand och på baksidan står det: 

Gabry har haft en trygg uppväxt med sin mor Mary. Men en ödesdiger natt förändras allt, då Gabry och några av hennes jämnåriga tar sig över stadsmuren och in i det förbjudna området utanför. 
För i mörkret i den övergivna nöjes parken lurar mardrömmen och på bara några minuter är flera av dem döda och resten blir snart tillfångatagna av stadens milis. 
Bara två av ungdomarna kommer undan: Catcher, som bär på den fruktansvärda smittan, och Gabry, som måste hitta en styrka inom sig som hon inte trodde att hon hade, lämna allt det trygga bakom sig och ge sig ut i det okända.






I del två får man följa Gabry, jag tycker bättre om henne än Mary även om de båda verkar lika passionerade och har lika svårt för att bestämma sig för vem de älskar. Gabry är lite värre, ena sekunden är hon med Catcher och då är hon helt galet kär i honom, andra sekunden är hon med Elias och då är det bara han som hon har ögonen för. Även om man kan räkna ut åt vilket håll det kommer att gå, vem hon kommer att välja så lider man mer med killarna och hur hon sårar dem om och om igen för att hon inte kan välja. Frustrerande!
Men hon bryr sig verkligen, om alla hon älskar. Oavsett om det är killarna, vänner eller familj så utsätter hon aldrig någon för fara med mening. Inte som hennes mamma gör i första delen. Hon är tuffare och modigare med och allt hon gör, gör hon för dem hon älskar.
Vilket gör att jag inte kan tycka illa om henne trots hennes beslutsångest.
Jag kan till viss del känna att första delen inte behövs egentligen. Även om det är roligt att veta om Marys liv så skulle hennes historia kunna vävas in i tvåan med hjälp av hon berättar för sin dotter tex, eller tillbakablickar. Men ja, så kan det va. 

Jag föll ännu mer andra delen och slet upp trean....... 

Tredje delen heter Den mörka staden och på baksidan kan man läsa: 

En gång i tiden var den Mörka staden fylld med fantastiskt ljus, mäktiga byggnader och vackert klädda människor i kostymer och skyhöga klackar. Nu är staden en ruin, dess stålbalkar pekar nakna mot himlen och på de ogrästäckta gatorna driver de oheliga omkring, ständigt hungriga.


I staden bor Annah, som skulle göra vad som helst för att slippa ifrån sin verklighet och vara tillbaka i byn där hon växte upp, i De vassa tändernas skog. Annah kan inte glömma sin tvillingsyster Abigail som hon lämnade gråtandes på en stig i skogen och aldrig mer återfann.








I tredje och den avslutande delen får man följa Annah. Henne älskar jag! Inte en tråkig stund med Annah och hon är inte på något sätt lika flyktig med sina känslor som Mary och Gabry.
Vilket gör att kärlekshistorien i denna boken är betydligt bättre! Dessutom händer det mer, jag sitter som på nålar nästan hela tiden och bara mår illa av alla hemska saker denna unga kvinna utsätts för. Hon är så själsligt stark att man inte kan låta bli att beundra henne. Hon kämpar på, även när de slänger in henne i en bur med en Zombie, även när någon nästan sliter av hennes skalp så rycker hon på axlarna, slänger en mössa på huvudet för att dölja såren och kämpar på. Av alla karaktärer i de tre böckerna är hon klart den lysande stjärnan och min favorit. Därför blev jag lite besviken på det abrupta slutet. Det kändes inte som att det var färdigt där. Jag hade velat ha en epilog eller ett kapitel till. Det slutade mitt i handlingen nästan. Jag vill läsa mer om Annah! 


Men allt som allt så är serien bra, jag har lånat dessa på biblioteket men kommer att köpa dem. Jag vill ha dem i min bokhylla och kanske läsa om igen om tre år eller så.
Dem är rätt råa på sina ställen, och jag är alltid lika fascinerad av att författare som skriver YA aldrig vågar skriva några "sexscener" det är bara kramar och kyssar men det kan beskriva in i detalj hur en människa torteras och mördas i samma bok. Då är inte lite sex så farligt tycker jag om det är för att anpassa till en yngre publik som gör att de inte skriver några sexscener. Just sayin! 


Jahopp det var den serien, nu ska jag fortsätta med Vargsläkte av Caroline L Jensen och Stjärnmärkt av Jessica Spotswood. 

Hoppas ni har en fin tisdag, här hemma bjuder sambon på hamburgare till några avsnitt av Supernatural som vi precis har börjat på kolla på. Jag vet att vi är rätt sena men vi har haft så mycket annat att titta på och på detta sätt har vi ju tio säsonger att se framemot!

Trevlig kväll!  

fredag 24 april 2015

Boktips: Delirium av Lauren Oliver

Jahopp så äntligen lyckades jag ta mig igenom Delirium av Lauren Oliver.
En del av mig vill bara skriva en recension och inte ett boktips för det fanns så många delar av den här boken som störde mig. Men samtidigt så blev den betydligt bättre till slutet vilket gör att jag är nyfiken på att läsa del två.

Baksidetext: 

Förr i tiden var kärlek det viktigaste i världen. Människor gjorde vad som helst för den. De kunde ljuga för kärlekens skull. Till och med döda.

Men allt är annorlunda nu. Kärlek är en sjukdom som går att bota. Regeringen ser till att alla genomgår behandlingen när de fyller arton.

Ett liv utan kärlek är ett liv utan smärta. Det är tryggt, förutsägbart och lyckligt.


Lena Haloway har alltid sett fram emot dagen då hon ska bli botad. Men med 95 dagar kvar till behandlingen händer det otänkbara …

Till att börja skulle denna boken kunna kapas till hälften, av 465 sidor var det ca 200 sidor som faktiskt hade betydelse. Beskrivningarna är så onödigt långa att jag hoppar över flera sidor av ren beskrivning av en omgivning. Varje gång de ska någonstans så beskrivs hela händelseförloppet från att de lämnar punkt A tills de kommer till punkt B.
Den inre dialogen är plågsamt enformig och upprepningar som lägger sig på upprepningar gör att jag bara vill lägga ifrån mig boken och aldrig plocka upp den igen.
Hade jag varit den som gått igenom manuset innan tryckning hade sidorna varit fulla av röd text där det står STRYK eller TA BORT. Jag kan inte begripa att manuset passerat en redaktör och ändå finns det så mycket onödig text kvar. 


MEN.... vad som gör att jag tillslut vill dela med mig av denna boken som ett boktips är för att de sista 200 sidorna faktiskt har varit bra, det händer saker, hemligheter avslöjas och även om jag inte riktigt tycker om vissa val som karaktärerna gör så känns det som att jag först nu har kommit in i en den. Nu har boken dragit igång, nu händer det något! Vilket gör att slutet känns hastigt och man förväntas sig nästan att den ska fortsätta eftersom att det först nu faktiskt börjar komma en handling. Men det är väl det som del två består av antar jag.
Jag hoppas att del två inte är på samma sätt som första, att jag måste vänta till de sista 200 sidorna för att se handlingen röra sig framåt. Hoppas!
Skulle det visa sig att den är det kommer jag i ärlighetens namn inte orka läsa hela och förmodligen lägga den ifrån mig. 


Som ni kanske märker så har jag inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om den, allt hänger nog på del två. Men jag lägger ändå ut den som ett boktips just för att när handlingen drar igång är den intressant. Det finns gott om romantik även om Alex blir kär i Lena helt utan anledning egentligen men jag antar att det ska vara någon form av "Kärlek vid första ögonkastet". Författaren nämner ju Romeo och Julia en del så det är väl den formen av kärlek hon anser vara romantisk.

Kort och gott så har jag inte bestämt mig för vad jag tycker om den, jag vill inte rekommendera den men skulle inte heller avråda någon från att läsa den.
Läs och se vad ni tycker själva, ni kanske tycker att jag helt har tappat förståndet och att det är en av de bästa böcker ni läst. Vem vet! 



torsdag 23 april 2015

Boktips: Blodsmagi av Tessa Gratton

Jag fortsätter på temat med häxor och magiker och har nyligen läst Blodsmagi av Tessa Gratton. Jag trodde att detta var en serie och det är det väl i viss mån men i andra delen upptäckte jag att man inte får följa samma karaktärer. :( Liten besvikelse måste jag säga. Är rädd för att andra delen bara kommer att vara en upprepning av första men det återstår att se. Får ge den en chans iallafall. 

Baksidetexten: 
Det börjar oskyldigt: Rita en cirkel på marken ... lägg ett dött löv I mitten ... strö över lite salt ... läs en formel på latin ... tillfoga några droppar färskt blod.

Det där sista är kanske inte så enkelt ändå. Men för Silla känns det ändå rätt. Sedan hennes föräldrars fruktansvärda död har ingenting ens varit i närheten av att kännas rätt. Silla är beredd att göra vad som helst för att avslöja sanningen om sin familj till och med pröva besvärjelserna i boken som hon nyligen fått i sin ägo, och som verkar ha tillhört hennes pappa. Till och med offra sitt eget blod.


Men boken är inte det enda som är nytt i Sillas liv. Nicholas har precis flyttat in i grannhuset. Silla misstänker att han såg när hon utförde blodsmagin på kyrkogården, vid sina föräldrar grav. Men vad han än såg och vad han än anser om det så vill hon vara med honom.


Jag ska bara gnälla lite först, det känns som att varenda bok jag läst på sistone är helt okej, storyn är bra, karaktärerna är bra och alla böcker jag tipsat om är helt klart läsvärda. Men jag har inte älskat någon av böckerna. Älskat på ett sätt så att man inte kan sluta tänka på den efteråt. 
Men i denna boken fick jag iallafall det jag gnällde om i förra recensionen, jag fick en stark kvinnlig karaktär. Och inte en gnällig flicka som inte kan förstå varför allt ont måste hända henne och bara tycker synd om sig själv.
Silla är tuff och hon tar sig samman i fruktansvärda situationer och gör det som behöver göras rent ut sagt. Hon gnäller inte och hon är inget offer.
Boken har ett bra tempo, man får följa tre olika karaktärers synpunkt och även om det kan bli upprepningar så är de korta och inget man stör sig på. Beskrivningarna är precis lagom, jag behöver inte skumma igenom långa partier som jag brukar göra utan det är en bra balans i att förmedla stämning och omgivning men samtidigt inte dra ut på det och beskriva sådant jag inte behöver veta. Min egen fantasi fyller i resten. 


Spänningen är på topp hela boken igenom och den är svår att lägga ifrån sig.
Den har beskrivits som en mörk fantasy och det får jag väl hålla med om men är ändå ganska mild om man är van vid värre så att säga. Jag gillar hela konceptet med blodsmagi, det känns uråldrigt på något sätt och inte som magin har utvecklats till nu, att det räcker att nästan bara knäppa med fingrarna för att få något att hända. Nej, vill man ha något måste man offra något själv. 

Efter att ha läst flera böcker om häxor nu så känns det lockande att skriva en själv. Jag har ju min lilla häxklan från Tjurnatten som kanske skulle kunna få en egen bok men vi får se. Har så mycket annat att bli klar med först innan jag ens kan tänka på att skriva något helt nytt.


Kort och gott är det en spännande och nervkittlande fantasy med dragning åt det mörka hållet. Absolut läsvärd! Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus och självklart går det att låna den på biblioteket. :-D 







söndag 19 april 2015

En smakebit på søndag....

Har inget boktips att dela med mig av idag eller något speciellt att skriva :-P
Så tänkte slänga ut en smakbit istället från boken jag läser nu.
Egentligen läser jag två böcker för tillfället, Stjärnmärkt av Jessica Spotswood och Delirium av Lauren Oliver. 


Men jag valde Delirium :-) 


Här kommer smakbiten: 

"Då så, Lena. Vi tänker ställa några frågor till dig. Vi vill att du ska svara ärligt.
Kom ihåg att vi försöker lära känna dig som person."
I motsats till vadå? Frågan dyker upp i huvudet utan att jag kan förhindra det. Som djur?
Jag tar ett djupt andetag, tvingar mig själv att nicka och le. "Jättebra."

"Nämn några av dina favoritböcker." 
"Kärlek, krig och konflikt av Christopher Malley", svarar jag automatiskt. "Gräns av Philippa Harolde." Det är ingen idé att jag försöker hålla ifrån mig bilderna; de väller fram nu, som en flodvåg. Ett enda ord ristar in sig i min hjärna, som om det har bränts fast där. Smärta
De ville tvinga min mamma att underkasta sig en fjärde behandling. De kom för att hämta henne samma natt hon dog, kom för att ta henne till laboratorierna. Men istället hade hon flytt ut i mörkret, kastat sig rakt ut i luften. Istället hade hon väckt mig med de där orden - Jag älskar dig. Kom ihåg det. Det kan de inte ta ifrån oss -  som vinden tycktes bära tillbaka till mig långt efter att hon hade försvunnit, och de fördes vidare av de torra träden, av löven som prasslade och susade i den kalla grå gryningen. 
"Och Romeo och Julia av William Shakespeare."
Utvärderarna nickar, antecknar. Romeo och Julia är obligatorisk läsning på hälsolektionerna för varje förstaårselev i high school.
"Och varför då?" frågar Utvärderare tre.
Den är skrämmande - det är vad jag förväntas säga. 

Det är en sedelärande berättelse, ett varnande exempel på den gamla världens faror, innan det fanns något botemedel. Men min hals tycks ha svullnat och gör ont. Jag förmår inte pressa fram orden; de har fastnat där likt kardborrarna som hakar sig fast på kläderna när vi joggar över fälten.
Och i det ögonblicket är det som att jag kan höra havets låga morrande, kan höra dess avlägsna, ihärdiga mumlande, kan föreställa mig hur dess massa sluter sig kring min mamma, vatten tungt som sten. Och det som kommer ut är: "Den är vacker." 

Alla fyra ansikten vänds omedelbart upp mot mig med ett ryck, likt marionetter hopbundna med samma tråd. "Vacker?" Utvärderare ett rynkar på näsan. Det ligger en gnisslande, kall spänning i luften, och jag inser att jag har begått ett stort, stort misstag. 


Hoppas ni har en härlig söndag!


lördag 18 april 2015

Boktips: Farlig förmåga av Jessica Spotswood

Efter att jag läst Udda verklighet började jag med Lauren Olivers, Delirium.
Men sen fick jag ett meddelande från biblioteket att Farlig förmåga fanns att hämta som jag reserverat så den slank emellan kan man säga. Den är ju inte så tjock med sina 330 sidor så det gick fort att läsa. :-) Det är första boken av tre. 

På baksidan står det: 
"Jag känner det inom mig. Den finns där i vartenda andetag, i vartenda ilsket hjärtslag, 

dess silkestunna trådar pulserar och spänns i mitt bröst. Den retas, lirkar, bönar om att få släppas fri."

Cate och hennes systrar måste till varje pris dölja att de är häxor. Sedan deras mor dog är det Cates ansvar att beskydda systrarna och vaka över hemligheten. Men så hittar hon sin mammas dagbok, och plötsligt är mot systrarna större än hon anat - från Brödraskapet, från Systerskapet och kanske till och med från varandra.... 


Jag känner när jag läser att jag inte kan placera var eller när detta utspelar sig.
Att det är vår verklighet känns tydligt och att det är 1800-tal i England. Men annat runtomkring känns mer förvirrande. Det är inte det 1800-tal som historien berättar om utan en helt annan. En där Häxor har existerat, det har varit accepterat att kvinnor går i byxor, studerar och även har förhållanden med andra kvinnor.
Med andra ord, så långt bort från 1800-talet man kan komma egentligen. Men häxorna störtas och männen gör allt i sin makt att förtrycka kvinnorna tillbaka till sina roller i hemmet.
De ska vara goda kvinnor, döttrar och fruar utan en egen hjärna.
Jag vet inte vad jag tycker om att man ändrar i historien i vår egen verklighet.
Det är fantasy och visst får man ta sig friheter och jag säger inte att författaren gjort fel men jag hade nog hellre sett att detta utspelade sig i en annan verklighet. Eller att historien håller sig mer till hur det faktiskt var på 1800-talet. 


Egentligen händer det inte mycket i boken men jag fortsätter att läsa, jag vill ändå veta vad som händer. Får hon mannen hon älskar? Blir de upptäckta? Vad händer då?
Relationen mellan systrarna är fint skildrad och beskrivningarna är väl gjorda (även om det kan bli lite mycket av den varan) men jag ser miljöerna framför mig i takt med att författaren beskriver dem. 


Stundtals är den väldigt förutsägbar, jag har kunnat gissa mig till vad som ska hända härnäst.
Cate är rätt mesig och jag känner att i varje bok som jag läser så är huvudkaraktären gnällig, mesig och beter sig som en trotsig treåring. "Jag vill inte" och så stamp med foten i backen.
Det får mig att uppskatta böcker som Mellody- Looh mer, skriven av Gabriella Kjeilen. Där huvudkaraktären inte är en mesig velig spillra. Istället är hon tuff och accepterar den hon är, tar på sig sina big girl pants och gillar läget.

Om mina karaktärer är för gnälliga i mina böcker så ber jag om ursäkt och lovar att bättra mig. ;-) 


Men trots det så är boken bra, den lämnar inget bestående intryck om jag ska vara ärlig men det är en behaglig läsning, underhållning och jag ska så klart läsa de resterande delarna med. 
:-) 

Boken finns att köpa Adlibris och Bokus men vill ändå slå ett slag för biblioteken! Låna hem den istället ;-) 

p.s Tips om böcker med tuffa huvudkaraktärer mottages gärna, lämna en kommentar. d.s 




fredag 17 april 2015

Boktips: Rör mig inte, Rädda mig inte och Sätt mig i brand av Tahere Mafi



För ett tag sedan lånade jag hem Tahere Mafis triologi  om Juliette.
Ska försöka skriva en sammanfattning av alla tre böcker utan att spoila för mycket.


Baksidetexten till del ett, Rör mig inte: Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig. Och så länge hon sitter inlåst och inte kan skada någon är det ingen som bryr sig om det heller. Världen har för fullt upp med att falla sönder för att ha tid med en 17-årig, trasig och inbunden tjej. Svält och sjukdomar decimerar befolkningen, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färg.

Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen, och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig. Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon precis vad de behöver just nu.

Juliette tvingas välja: bli ett vapen i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem.


Det tog ett tag innan jag vande mig vid författarens sätt att skriva, beskrivningarna kan vara rent ut sagt galna emellanåt och korta meningar kan driva mig till vansinne.
Visst är det effektfullt att man använder sig av korta meningar emellanåt men ett tag var det på tok för många för mig.
Men när jag väl kom förbi författarens ovanliga sätt såg jag skönheten i det och jag längtade till partier där hon skrev på samma sätt igen. Jag har nog aldrig läst en bok där författaren kan beskriva känslor så bra att det känns i hela kroppen på läsaren.
Något att ta lärdom av!

Men... det blir lite mycket känslor med. Kommer på mig själv att jag suckar när en till kärleksscen dyker upp och jag bara vill att det ska hända något annat. Huvudkaraktären blir lite för uppslukad av sig själv och sina känslor. Men jag inser senare att det är det som är meningen på ett sätt. Och när en annan av karaktärerna rent ut sagt skäller ut henne för att hon är självisk och självömkande känns det bra, jag hejar på honom!
Det öppnar ögonen på karaktären och hon blir betydligt bättre i både del två och tre.
Författaren överraskar mig flera gånger, mest kanske för att hon lyckas ta en karaktär man hatar och förvandla honom till någon man älskar, skickligt!
Böckerna är bra, spännande och jag skulle rekommendera dem till alla som gillar, dramatik, kärlek och spänning. Om inte annat så läs dem för att få ta del av författarens unika sätt att skriva. 


Ja det blir lite mycket kärlek emellanåt, mycket hjärta och smärta men det blir bättre.
Huvudkaraktären fick mig att sucka men ändå, trots det så skulle jag ändå rekommendera böckerna. Märkligt minst sagt! Men jag misstänker att de beror på sättet böckerna är skrivna på. Så läs dem vettja! ;-)


Låna hem den från biblioteket eller köp den på Adlibris tex....

torsdag 16 april 2015

Boktips: Udda verklighet av Nene Ormes

Jag har hört talas om den här boken väldigt länge, men beskrivningarna av den har aldrig gjort mig tillräckligt nyfiken för att läsa den om jag ska vara ärlig.
Nu känner jag att beskrivningarna som jag har läst varit lite orättvisa.
Det har fokuserats väldigt mycket på världen som Ormes skrivit och den är fantastisk, utan tvekan. Men jag hade fått intrycket av att det skulle vara en av de där fantasyböckerna som enbart innehåller en fantastisk värld men med en haltande handling.
Och det är ju inte sant.
Det finns redan hur många recensioner som helst men jag gör ett försök att skriva ett omdöme iallafall. :-)

Citerar baksidetexten först som vanligt:
I en dröm ser Udda en kvinna som flyr för sitt liv i spårområdet vid Malmö Central. I jakten efter sanningen bakom drömmen försvinner Uddas vän Daniel spårlöst och när Udda tvingar sig ner i gångarna under spårområdet för att leta efter honom hittar hon en annan verklighet, långt ifrån det vardagliga livet i Malmö. Här finns de Sära - hamnskiftare, gudinnor, orakel och annat - rivaliserande grupper som är mycket, mycket angelägna om att vinna över henne till sin sida. Uddas gåva att sanndrömma att hon är andra människor och veta vad de tänker är ett hot men lika mycket en möjlighet att kunna påverka framtiden.


I en dröm ser hon Daniel i händerna på en sadistisk varelse som förtär människors minnen som livselixir. Med hjälp av sin nye vän Hemming färdas hon genom rum och tidsepoker hon inte anade fanns för att hitta ett sätt att rädda Daniel medan han fortfarande är i livet.


Udda verklighet är något så ovanligt som en svensk urban fantasy. Här lever Sära, mitt ­ibland de Ordinära, med sitt eget rättsystem, interna stridigheter och med det ständiga hotet att bli upptäckt.

Just nu känner jag att till och med baksidetexten ger en orättvis bild, men jaja, vi går vidare.
Boken är medryckande och jag läste trots allt ut den på två dagar :-)
Beskrivningarna är precis lagom utan att ta över men man får ändå tillräckligt för att bilda sig en uppfattning av de scener författaren vill måla upp.
Jag tror att jag gillar Udda, jag hade lite svårt att få grepp om henne. 
I början uppfattar jag henne som lite mesig, inåtvänd och okänslig inför livet som pågår runt henne. Senare blir hon tuffare men hon tappar lite av sin empati på kuppen. En tredje version av henne är att hon är orädd, tuff och kan ge svar på tal om det behövs.
Så jag visste inte riktigt var jag hade henne, vilken version av henne skulle dyka upp i nästa kapitel? Men jag gillade henne ändå, tror jag.....
Flera gånger ville jag bara hoppa in i boken och skaka om henne, få henne att vakna upp och se vad som händer. Att visa mer känslor.

De andra karaktärerna är skickligt skildrade och jag fäster mig vid flera personer.
Denna boken påminde mig en hel del om Stad i skuggor av Cassandra Clare, Mortal instruments serien. Det är den där "udda" ;-) tjejen med dåligt självförtroende som upptäcker en helt annan värld under ytan till den verkliga. Hon möter en spännande blond främling som hjälper henne. Bästa kompisen är en brunhårig lite nördig kille som inte vågar avslöja sina känslor för henne men är lojal till döden. Stad i skuggor utspelar sig i New York och Udda verklighet utspelar sig i Malmö.
Men jag måste säga att denna är bättre än Stad i skuggor. När jag slog igen den kände jag att jag fortfarande är nyfiken på världen som Ormes skapat och kommer så klart att låna del två i serien nästa gång jag är på biblioteket. Vilket förmodligen blir idag för jag fick precis ett mess om att en reserverad bok har kommit in. :-D Hurra! 
Sen undrar jag varför förlaget valt att sätta åldersgruppen som "vuxen"??
Den skulle absolut tilltala en yngre publik från 15 år!

Allt som allt är det en välskriven, medryckande och spännande bok skriven av en svensk fantasyförfattare! Läs den, tycker jag. :-) 

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus mfl.
Eller gör som jag och gå till biblioteket :-) 







tisdag 14 april 2015

Gå till biblioteket!

Idag är jag hos min lilla mamma och hälsar på. Och eftersom mamma bor bara ett stenkast från Uddevalla stadsbibliotek skulle jag "bara" gå och se om där fanns något intressant.....

Hm.... min goa vän Bea som jobbar där brukar säga att "Du behöver inte låna alla böcker på biblioteket på en och samma gång" och idag var inget undantag. Även om jag begränsande mig till endast 4 böcker!
Klapp på axeln för det tycker jag :-)

Stod en stund med inte mindre än 8 böcker men la duktigt tillbaka 4 och 4 fick följa med hem. Även om jag främst ville låna Delirium av Lauren Oliver för jag har hört så mycket om den så var de andra helt enkelt oemotståndliga.

Men åh vad jag älskar biblioteket!
Även om man gärna vill ha sina favoritböcker i bokhyllan så gå till biblioteket folk! Det kostar ju inget och man kan ge böcker man normalt inte hade köpt en chans. Har blivit en flitig besökare på vårt stadsbibliotek sen jag flyttade hit och kommer att vara en flitig besökare framöver med.

Nu har jag en del att läsa och recensioner kommer! :) Den stora frågan är bara vilken jag ska börja med??

Ha en fin dag!

torsdag 9 april 2015

Påskhelgen!

Var ett tag sedan jag skrev på bloggen :-/
Har nämligen upptäckt att när man har en trädgård (igenvuxen) finns det inte tid till så mycket annat förutom att kratta, gräva, skura, plantera och skrika högt varje gång en spindel går till attack. (Jo dom går till attack, jag är övertygad om detta)

Men nu börjar allt bli klart, allt grovgöra åtminstone. Sedan är det "bara" underhåll som gäller. Hade gnällt om det betydligt mer om det inte vore för att jag älskar att härja runt i trädgården och en timma brukar sträcka sig till fem timmar minst. Lite svårt att släppa allt och bara gå in och sätta sig framför datorn. 

Men idag blåser det kallt, så då sitter jag här ;-)

I helgen var jag för andra året i rad på GothCon i Göteborg. :-)
Riktigt rolig helg måste jag säga. Härliga grannar såsom Andra världar förlag och en engelsk dam vid namn Ruth m familj. Långa timmar blir ju genast kortare med trevligt sällskap. :-) 


För att inte tala om chocken hela min kropp och mitt sinne utsattes för i storstaden. :-P 
Det kändes ungefär som att "här kommer trollet, var är närmsta sten jag kan gömma mig under?" Men jag är ju trots allt uppväxt i stan och min inre storstadsbo dök snart upp till ytan och anpassningen gick smidigt. ;-) 

Bjuder på lite bilder från helgen. Och det är verkligen lite.... tog inte alls så många bilder som jag brukar. Hann inte med så mycket mer än att vara på GothCon, sov hos min pappa och hans fru och hann träffa dom lite iallafall. :-) Fick lite ledigt tack vare Erica att gå och käka lunch med Vicke. :-D Men sen var det redan söndag och jag var så trött att jag längtade efter min säng lika mycket som min katt älskar mat. 

Nästa gång vi ska iväg blir till Andra världar mässan i Ljungby! Ska bli kul och något att se fram emot!