onsdag 4 juni 2014

Det här med ödet....


Ödet i sig har ju en del stor del i mina böcker, som en slags yttre kraft som använder gudinnorna som kärl för att utföra det som den vill.

Även om jag inte tror på att det går till exakt på det sättet har jag nog alltid tänkt att det finns ett öde för alla. Att allting som händer, händer för en anledning. Men beroende på vilka vägar man väljer att ta kan ödet förändras.

När jag gick ut nian gjorde dom på skolan en årsbok som vi fick innan vi skulle ut på nya äventyr och påbörja gymnasiet. Det bestod av lite olika frågor, bilder och klassfoton.
På den sista frågan på min sida stod det "Hur ser ditt liv ut om tjugo år?" och jag svarade
"Ingen aning, det får ödet bestämma." Jag tror inte att jag var så medveten om vad jag sa eller att jag ens funderat över ödet tidigare. Så därför är det lite förvånande att jag valde att svara på det sättet när jag var fjorton år.

Men det är ju så, jag funderar ofta på den bakomliggande anledningen till att vissa saker händer i ens liv. Spåra mitt liv bakåt och inser att om inte vissa avgörande händelser skett så hade jag aldrig varit där jag är idag.

Hur mörkt eller jobbigt det än har varit i livet och hur gärna man än har velat att ge upp, kasta in handduken och skrika att jag orkar inte mer! Så har de svåra stunderna format mig mer än de glada. Man blir starkare, stabilare och lär känna sig själv och andra genom det besvärliga partierna och är en ny människa efteråt.

Jag kan aldrig säga vad som hade hänt om jag valt att gå andra vägar men jag kan säga vad som inte hade hänt om jag valt de vägarna.
Människor man mött och brytt sig om. Även de som inte förtjänade det spelade ändå en roll i mitt liv. Den personen fanns där för att lära mig något. 


Så börjar man fundera på vad de människorna kanske lärt sig av mig, varför jag befann mig i deras liv just då? 


Men även om saker har varit tungt och jobbigt så har det ändå lett mig till mitt liv idag. Och även om saker och ting är lite extra tufft just nu så väljer jag och tro att det beror på att bättre saker väntar. Att det finns ett bakomliggande motiv som jag inte kan se eller förstå nu men som är tydligt några år längre fram. Det gäller bara att bita ihop och inte glömma bort att andas emellanåt för det blir bättre..... 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar